Om Arvid fortsätter som hittills lär han bli en… ojämn storebror.
Exempel ett: han trodde helt uppriktigt att bebisen skulle börja med honom på dagis. Direkt.
– Men inte kan ju en liten bebis gå på dagis. Tänk på Amos (en älskad kille på en månad), han kan ju inte vara på dagis, säger jag förnuftigt.
– Neeej! Men om han skulle ha en storebror skulle han kunna vara där, säger Arvid helt utan förnuft men med väldigt mycket kärlek.
Världens bästa storebror. Då.
Exempel två: ibland fnissar han förtjust för sig själv och när jag ber om en förklaring kommer den direkt:
– Jag kommer att skratta ihjäl mig åt bebisens bajs.
Som sagt. En ojämn blivande storebror.

Helt underbart! 😀