Rätt snart blir jag föräldraledig. 

– Ledig och ledig, säger många med ett menande leende när jag använder det ordet. 

Ibland gör de citattecken i luften också. Så att budskapet med säkerhet ska vara helt klart. 

För mig är det inte det minsta klart. Jag blir ju visst föräldraLEDIG. När jag inte jobbar är jag ledig. Om jag skulle se min föräldraledighet som något annat än ledighet betyder det också att jag skulle se på veckoslut och påsklov och semester som något annat än ledighet så länge jag har barn. Och det skulle förstås vara en förlust. Så jag tänker också den här gången, liksom de andra gångerna, se min föräldraledighet som ledighet.

Jag antar att människor gör citattecknen i luften för att betona att föräldraledighet inte är någon barnlek och kanske för att lyfta fram att de föräldrar som är hemma med barn faktiskt gör en insats. Men blir deras insats verkligen mindre för att vi ser föräldraledigheten som ledighet? 

Jag vet att jag kommer att stornjuta av att ha en vuxen hemma i nästan två år. Av att bara en av oss måste vara äten, klädd och tandborstad tidigt på morgonen. Av att vi är lediga tillsammans när den som jobbar är ledig (nu just har vi sällan en gemensam ledig dag i veckan). 

Jag kommer att njuta av min föräldraledighet. Och jag kommer att känna mig ledig. För jag kommer att vara ledig.