Ingrid hoppar jämfota upp och ner på golvet och jublar. Hon har just fått veta att hon ska bli storasyster igen. Arvid kollar noga in hennes reaktion. Jasså, det är så där man förväntas reagera på en sådan här nyhet? Och sedan hoppar han upp och ner i soffan. Jag orkar inte påminna honom om det olämpliga i det. För femhundrade gången. Den dagen.

Sedan kommer han försiktigt fram till mig. Han vet ju att det finns en baby i min mage och tanken är förstås hisnande. Inte minst med tanke på att magen än så länge är ganska normalstor. Så han klappar mig på brösten i stället och talar milt till sitt lillasyskon, tills Ingrid frustande av skratt upplyser honom om att bebisen ju faktiskt inte finns i brösten.

Varje människa som möter Arvid de där första dagarna av hans medvetenhet får i första stund veta att det är en blivande storebror de möter. En blivande storebror som funderar ut vilka kläder och föremål som ska bli bebisens. Och tänker ut lämpliga namn till sitt lilla syskon. Kiss, Bajs och Prutt är favoritnamnen just nu. Vi andra har lite svårt att ta de namnen till oss, men de kanske är som en del andra namn som växer fram mera med tiden.

Det är svårt att förstå exakt hur stort och märkligt det är för en liten människa att det ska komma en liten människa till. Men genom Arvid kan jag ana att det är väldigt stort och väldigt märkligt.