Jag är inte en större människa än att jag är allergisk mot särskrivningar. Jag skulle inte påstå att jag föraktar särskrivare, men… Nå, bara att jag känner ett behov av att skriva ut det säger väl något. 

Men jag är inte heller en mindre människa än att jav förstår när en särskrivning inte gör något alls. När budskapet blir helt klart trots ett mellanrum för mycket och när språkregler inte ens kommer i andra hand. 

Det är vi två. På bilden. Kanske på berget. Böneberget. Eller på en annan plats. Älskar varandra gör vi uppenbarligen. 

Ingrid, du är jätte viktig för mig!