Nu är jag kanske onödigt odramatisk här, men jag tycker att vi nog kan fira mansdagen också. Inte med rosor och choklad – men så ska ju inte kvinnodagen heller firas. Det finns viktigare frågor vi måste diskutera den här dagen.
Vi måste komma ifrån att mäns känslor är svaghet. Att alkohol löser en hel del problem. Att våld löser resten.
Vi måste sluta fostra män till att tro att ensam är stark. För ensam är egentligen bara sjukt utsatt.
Vi måste börja jobba på en helt ny mansbild. En hållbar och rimlig. En som skapar män som vi vågar möta i mörka gränder och dela livet med.
Just i dag behöver vi inte fundera på om kvinnor eller män har det värre eller om den här dagen är berättigad. Det är egentligen inte relevant någon annan dag heller. Det relevanta är att många män far illa och vad vi tänker göra åt det.
Nästan för lycklig 
Alltså du skriver så bra! Man vill bara printa ut och limma upp över hela staden (..landet, världen..) och bara på något sätt få alla att läsa och förstå och förundras och jag skulle så gärna önska att vi alla, skulle tänka lite mera så som du tänker, och så som du skriver, för att dela med dig av denna sällsynta, outhärdligt fina, dyrbara gåvan som du har. Fortsätt, och snälla sluta aldrig!
”En som skapar män som vi vågar möta i mörka gränder och dela livet med”, vilken underbar formulering! Jag önskar att jag hade en son som jag kunde få leda in på den vägen.