”Själv skulle jag ha oerhört svårt att finna en man i förkläde med blöja under armen attraktiv – tyvärr!”

Ja, en av nyhetsveckans allra roligaste kommentarer finns under Markus Haakanas text om delade (eller egentligen då icke-delade) föräldraledigheter.

Jag har i och för sig kanske aldrig sett Fredrik i förkläde och om det någon gång har hänt så har han absolut inte haft en blöja som accessoar, men det sexigaste som finns är att Fredrik är den pappa han är. Han är kanske aldrig snyggare än när han bygger lego med Ingrid eller läser för Arvid. När han inte bara ger dem det som finns kvar att ge efter allt annat utan när han ger dem sitt bästa jag för att de är värda just det. När han i perioder har valt bort världsliga, sekundära ting som karriär och självförverkligande för att satsa helt på våra barn. Sina barn. Då är han mannen jag valde och ännu mera. Då bli jag knäsvag. Då är han så sjukt attraktiv.

Men allt det jag sa just spelar ju faktiskt ingen roll. För inte kan vi ju ta in attraktion som argument när vi väljer vem som är föräldraledig. Älskling, tror du att du eller jag är en sexigare hemmaförälder? Hur tror du att jag gör mig i långkalsonger och smutsigt hår? Tänder du på mig också om jag utmanar rådande normer genom att vara en pappa som stannar hemma? Eller en mamma som jobbar?

Nej. Just attraktionsargumentet vill jag verkligen inte ta till när jag fattar avgörande beslut om vem som är hemma med våra barn. Men om jag mot förmodan plötsligt skulle vilja det så är Fredrik inte mindre attraktiv för att han valt att vara hemma med barnen. Helt tvärtom. Faktiskt.