Vissa dagar är det som om fåglarna skulle kvittra glättigare än vanligt. Du vaknar av dig själv ett par minuter innan väckarklockan ringer, morgongröten blir perfekt, barnen glider in i sina ytterkläder och allt går din väg redan från början. Du skulle inte bli förvånad om citykaninerna började sjunga och träden dansa med på vägen till jobbet. Vissa dagar är sådana dagar.

Och vissa dagar är inte sådana dagar.

Idag har jag snarare varit insvept i min egen otillräcklighet. Det mesta har gått annorlunda än i den bästa av världar. Ganska få stunder idag har jag känt att jag verkligen tagit vara på, så där som jag numera vill ta vara på alla stunder eftersom de är alldeles för få och går alldeles för snabbt. Det där idealet jag lever efter om att varje dag se åtminstone en människa på ett speciellt sätt… Det blev inte mycket av det idag.

Den enda trösten är att det blir bättre imorgon och att jag också i min otillräcklighet är tillräcklig. Jag är precis lika värdefull idag som de dagar då jag berikar världen och människor omkring mig. Mitt värde som människa är konstant och helt okränkbart. Tror jag. Ju.

Inte illa för en otillräcklig själ.