Han är en sådan pappa som snyter andra barns näsor. Han är en sådan pappa som frågar om våra vänners barn vill sitta i hans famn en stund och sedan pratar de om barnets liv och vardag. Och jag ser hur barnen växer i hans närhet. Jag ser det jag redan vet; han är den bästa av fäder. Och han är mina barns pappa.

När jag valde honom visste jag att jag valde den snällaste man jag träffat. Men jag visste inte att jag valde den bästa tänkbara pappan åt mina framtida barn. Hoppades förstås. Men tänkte ärligt talat ganska lite på just det och visste lika ärligt talat ytterst lite om den pappa han skulle komma att bli.

Ibland känns det som om Fredrik är svaret på alla frågor om varför mitt liv är som det är. Ibland vet jag att det inte är riktigt hela sanningen, men nog är han minst sagt avgörande.

Just det att han är den förälder han är avgör mera än det mesta. På ett bra sätt. Ett riktigt bra sätt.