Tänk att en stenfinsk stad där jag känner noll invånare kan kännas som hemma. Det här till ett hem jag kommer när jag kommer till Pieksämäki. De här människorna som finns på sommarlägret är familj. Jag är löjligt lycklig på den här gräsmattan. Människomötena är löjligt bra.
Jag kanske överdrev hemkänslan lite i år. Nästa gång ska jag packa med lakan och tandborste.
Nästan för lycklig 
Härligt! Hoppas att ni har ett underbart läger. Jag hittade mitt hem på New Wine -lägret i år. Det är en fin känsla!
Det var ett gott läger! Och det var gott att sedan komma hem till sommarhemmet igen!
Även jag har mitt ”hem” där! Underbart, ljuvligt och förunderligt att en vecka i året kan räcka för att man ska känna att man fått det man behöver för att orka ett år till. Mycket tack vare just gemenskapen, hemmakänslan, människorna men också den andliga ”maten”.
Roligt att du känner som jag! Det är en unik plats på jorden. Påminner kanske mer om himlen. Om man bortser från spysjukehotet.