I något skede igår mådde jag så dåligt i min sviktande hälsa att jag fann mig själv tänka att jag kanske skulle välja bort livet om läget igår var lika med livet alla dagar. Jag är ju inte känd för att vara speciellt odramatisk, men ändå. Det borde vara en mänsklig rättighet att få ligga under täcket med böcker och godis när man är sjuk. Den mänskliga rättigheten tackade man uppenbarligen nej till när man blev förälder. Jag glömmer det efter varje sjukdomsanfall och blir så brutalt påmind nästa gång hälsan tryter.

Idag är det lite, lite bättre.