Nästan varje kväll när vi lägger Arvid så förundras jag över att vi bara lägger honom i sängen, säger godnatt, stänger dörren och går ut.

Inte nästan varje kväll, men kanske en eller två kvällar i veckan, förundras jag över hur otroligt lite Ingrid sover. Och över hur svår sömnen fortfarande är för henne på en del sätt.

Hälsar mamman som ikväll sitter i köket ännu klockan är 23.10 och väntar på att Ingrid ska somna.