Idag har jag haft en riktig prästfrulördag. Jag har inte direkt saknat dem. Fredrik åkte hemifrån kvart över elva för begravning och kom hem ett par timmar senare. Sedan åkte han igen halv sex för ungdomssamling och är i skrivande stund naturligtvis inte hemma ännu. På nästan alla plan hoppas jag ju att de har en så fin samling, en så god kväll att han stannar länge, länge. På något egoistiskt plan hoppas jag bara att han ska komma hem snart. Ett par timmar här och där räcker inte.
Få egenskaper är så oattraktiva som bitterhet och jag vill verkligen inte börja sura bara för att jag återigen kommer att börja vara rätt mycket ensam med barnen på helgerna. Det hjälper inte alls. Det är bara att gilla läget och göra det absolut bästa av situationen.
Det är ju inte bara prästfruar som ofta är ensamma med barn vid tidpunkter då det känns som om alla andra är lediga med sina familjer. Jag har glömt hur man gjorde det här utan att gå och sucka och stöna och tycka synd om sig själv. Påminn mig! Du som firat lördag med samma förutsättningar som jag idag; hur räddade du dagen och gjorde den till en fest?
Nästan för lycklig 
Amanda! Jag är ju också prästfru i den bemärkelsen! Men jag har förvisso aldrig vetat om något annat, så det skulle förmodligen vara jättekonstigt om han var hemma jämt. Och för mig som äääääälskar att vara hemma ensam passar det jättebra. När barnen har lagt sig och jag får dränka mig i internet, böcker och rödvin. Aaaaaah så bra. Det gör jag förresten just nu. Och igår. Och i förrgår. Ljuvligt!
(nu fick jag spurguvibes av mig själv – dränker mig ej i rödvin dagligen, bara internet, haha)
Ja. Jag är också ensam med barnen både i veckorna och under veckosluten. Precis som linn så har det nästan alltid varit så och det är heelt ok. Spelar spel med barnen, äter något gott och slötittar på preecis vad jag vill. Ingen tulosruutu eller snabba bilar tacksåmycket. Gillar att vara själv. Och när maken sedan kommer hem gillar jag att ligga brevid honom i soffan och titta på film. Variation förnöjer.
Jag är som du Amanda. Maken jobbar för Guds rike och jag vill att han ska vara hemma och se på tv med mig. Jag får jobba mycket på att inte bli bitter. Aj aj så man kan vara liten ibland. Jag älskar att vara ensam, men inte ensam med barnen. Jag tycker det är tråkigt och ganska jobbigt (fast de är äldre nu, så det är lite enklare). Mitt knep är att använda formeln tråkigt + tråkigt = roligt. Då kantorn är kantor lagar jag mat för inkommande vecka, till exempel. Barnen är också nöjdare då jag gör något och inte bara försöker slöa.
Som sjömanshustru är jag mycket ensam med vår dotter, 5-6 veckor i taget. Jag har också fått jobba hårt, och jobbar ännu, med att inte bli bitter. För det mesta går det riktigt bra och vi har våra egna grejer som vi gör då mannen är borta. Sen är det ju underbart att ha honom hemma i 5-6veckor 🙂 Allt har sina sidor. Svårast är nog att komma in i rytmen efter att han har åkt. Jag försöker vara påhittig speciellt på helgerna så vi är ute ganska mycket, gungar, cyklar och leker. Men även bakning och matlagning är kul att göra tillsammans. Och sen myser vi helt sjukt mycket 🙂
Allt har sina sidor som sagt!