Här följer ett bonusinlägg till er som oroat er för Arvids insteg i dagvården.

Fredagen förra veckan var tuff och det låg ett moln över hela veckoslutet. Goda stunder tänkte jag på Arvids situation var tionde minut. Sämre stunder var sjunde-sjätte. Det var nog ett moln som låg över oss föräldrar. Arvid var sitt vanliga jag. Glad och trygg. Varken mer eller mindre famnig än vanlig.

Tisdagen gick rätt bra, betydligt bättre än någon av dagarna innan. Det andra skötbarnet var krassligt och hemma och Arvid och barnskötaren fick vänja sig vid varandra bara de två. Säkert bra.

Onsdagen igen gick både bättre och sämre.

Igår gick suveränt. Arvids bara femte dag tillsammans med barnskötare och kompis och han grät inte alls när vi andra for iväg på morgonen. Han bara vinkade glatt. Och var sedan på riktigt gott humör hela resten av dagen.

Det mitt förnuft visste för en vecka sedan vet också mina känslor nu. Det här blir bra! Och det är skönt att redan på en vecka ha kommit såhär långt!