Jag är så oerhört frånvarande här. Sådär som det kan bli när man är nyförälskad. Och det är jag. I ett hus. Vårt hus. Fatta.

Det är så galet att vi en måndag tänkte en tanke som en torsdag samma vecka ledde till en namnteckning och måndagen därpå till mitt livs näststörsta skuld.

Det är så galet att jag numera har en sommarvardag som innebär att jag kokar upp vatten för att kunna tvaga mig i trädgården efter en länk.

Det är så galet och så självklart och underbart. Och ni ska få höra allt om hur det gick till.

Tills vidare får ni hålla till godo med en bild på en del av min nya förälskelse. I taskigt tråkigt mulet ljus.