Vi kom hit fredagen före den senaste fredagen. Jag och min familj samt ena bästisen och hennes familj. De andra har åkt tillbaka, men jag och mina barn har stannat kvar. För elfte kvällen i rad får jag somna i bäddsoffan hos min syster.

Imorgon får jag återse min älskade älskling. Det är det (enda) goda med att vi ska lämna det ställe som är och förblir mitt semesterparadis. Här är jag lycklig, sann, fri och ledig. Måste nästan inget. Får nästan allt. Vilar, skrattar, samlar på mig.

Ett vet jag; att det är dagar som dessa som värmer mig in i märgen sedan i januari.