– Mamma? Var är du? ropade Ingrid igår på kvällen. Och jag insåg att hon inte frågat det sedan i februari. På trettio kvadrat är det svårt att gömma sig. På sjuttio är det en helt annan sak.
Ja, vi bor hemma igen. Vi väcktes av rörarbete i grannlägenheten 7.11, vi som alltid sover till 8. Men det är värt det.
Tre av oss väcktes. Den fjärde, hon som meddelade vid nio-tiden igår att hon inte hunnit leka alls ännu och att det känns som att få ett nytt hem med nya leksaker, sover ännu. Bra så. Hon var vaken till över elva.
Nästan för lycklig 
Vad skönt att ni får tappa bort varandra igen 🙂 Eller förstås snarare att ni har möjlighet till mera eget utrymme. Jag är imponerad över hur bra ni klarat av att bo på en så liten yta, hela familjen, så länge. Det har säkerligen varit lärorikt och om inte annat gör att ni uppskattar det egna hemmet alldeles extra mycket.