Igår i bilen hörde vi Tarzanlåten Du finns inom mig på en Disney-CD som vi nästan aldrig har hört. Låten är ny för oss alla. Andäktig tystnad, orden sjunker in.
Så gråt ej mera
Det ska bli så bra
Kom ta min hand
Här finns jag
Jag ger dig skydd nu för allt omkring dig
Och jag finns här, gråt ej mer
Och en liten röst frågar från baksätet:
– Mamma, är det Gud som sjunger det här?
Ett litet liv
Men ändå stark
Här i min famn så är du trygg och varm
Det finns ett band som aldrig brister
Jag finns hos dig, gråt ej mer
För du finns inom mig
Ja du finns inom mig
Från denna stund
Nu och för evig tid
Du finns inom mig
Mitt hjärtas hemlighet
Du finns här inom mig
Alltid
Hon känner Gud, tänker jag. Hon känner ingen fördömande, frånvarande och fruktansvärd. Hon känner någon som älskar henne som gorillamamman Kala älskade Tarzan. Och det är ju inte så illa.
Nästan för lycklig 
Så sant. För det kan inte vara på annat sätt.
Vad är i så fall kärleken ?
Precis. Vad är kärleken i så fall? Så fint du uttrycker det!
Åh, den sången har jag gått och sjungit åt Aaron då han skrikit över magknip! Och varje gång har det varit lika svårt att avsluta sången då ögonen tåras och en klump bildas i halsen av den vackra texten…
Oj, Rebecka! Jag vet hur det känns att få bära omkring på en skrikande bebis. Jag ar lidit med dig. Nu vet jag också hur det känns att ha en frisk och nöjd bebis, det är två helt olika saker. Är det bättre nu? Har ni kommit ut på andra sidan?
Amen! Seger!
Amen! SÅ seger.
vackert. 🙂
Tack, det tycker jag också. Tänk att en så liten kan förstå så stort och bra.