Om Arvid någon stund någon gång är på labilt humör blir jag förvånad. Så på ett sätt har jag väl kanske vant mig vid att han är glad typ.

Å andra sidan är jag aldrig så förvånad som jag är varje kväll när jag lägger honom i sin säng, tackar Gud för att han är min och konstaterar att han ännu en dag har levererat och varit glad.

Det går egentligen inte att lägga ord på hur stor skillnad det är att ha en frisk och glad bebis i jämförelse med en sjuk och ledsen. Men någon dag snart ska jag försöka.