Ann frågade: vad är din lösning på teodicéproblemet?

Svaret är tyvärr att jag egentligen inte har någon lösning. Ingen som gör mig nöjd i alla lägen alla dagar.

Jag tror helt och fullt att Gud är god och jag tror att Han är starkast. Jag tror att hela världen och allt annat vilar i Hans hand. Samtidigt tror jag att Han tyvärr har en motpol som härjar i vår värld och vår tid. En motpol som lämnar verkligt obehagliga fotspår efter sig. För jag tror ju inte att det är Gud som dödar ofödda barn. Jag tror inte att Han ger medelålderskvinnor dödliga sjukdomar. Jag tror inte att Han arrangerar trafikolyckor som kostar tonåringar livet. Jag tror inte att Han har hittat på depression eller cancer. Jag tror inte ens att Han har gett Ingrid hennes allergier.

Å andra sidan tror jag att Gud ibland griper in. Jag tror att många av de tillfrisknanden som läkekonsten inte kan förklara finns på Guds konto. Och det tröstar mig.

Men det förbryllar mig i ärlighetens namn också väldigt mycket. För varför griper Han inte alltid in? Varför händer det ibland och till och med ofta sådant som bara måste gå emot Hans goda vilja? Varför blir inte alla människor bara friska? Varför sker missfall? Varför dör barn? Varför dör barn? (Ja, det var en medveten upprepning – så hemskt och obegripligt tycker jag att det är.)

Så jag slutar där jag började: jag har ingen lösning på problemet. Inget svar på varför min goda, starka Gud ibland griper in och hindrar det onda och ibland inte. Jag tänker på facebook-vännens son som inte hann se dagsljuset. Var var Du då, Gud?

Och ändå tror jag ju att Du var där. Jag tror att Du grät med mamman som fick föda ett barn som aldrig skulle ta sitt första andetag. Att Du led med familjen. Att Du tog emot den lilla döda med öppna armar. Och att Du kanske sedan någon gång kommer att ge oss svar, alla vi som undrar varför livs tog ifrån oss, varför Du inte använde Din allmakt för att hindra.

Men just nu och än så länge vet jag faktiskt inte. Jag vet bara att alternativet inte är bättre. Min tro ger inte alla svar, men det skulle inte en icke-tro heller göra. Inte heller den som tror på ingenting alls kan svara på alla frågor. Skillnaden är kanske bara den att jag har en hand att hålla i. En skillnad jag kan leva med i en värld som ibland är skrämmande och mörk och full av verkligt obehagliga fotspår man helst skulle vara utan.