Denna högst vanliga novembertorsdag fyller min blogg tre år. Ettårsdagen firade vi med frågestund och vi gör en favorit i repris. Fråga eller föreslå ämnen för inlägg – jag kommer att svara. Och jag kommer att göra det med glädje! Fråga alltså gärna och fråga vad som helst!
Egentligen borde jag säga att jag kommer att svara på vilka frågor som helst, men jag har sagt det en gång för mycket på ett skriftskolläger och lärt av mina misstag. Att få frågor om ens behåstorlek när man hade hoppats på djupa frågor om bibel, frälsning och livets mening kan ärra en människa för livet. Inte för att 15-åriga pojkar skulle vara välrepresenterade bland mina bloggläsare. Men man vet ju aldrig.
Nästan för lycklig 
För mig var det svårare att bli mamma till två än det var att bli mamma första gången. Hur är det för dig? Åtminstone är åldersskillnaden mellan era barn tillräckligt stor så också den äldre har hunnit vara liten färdigt före hon blev storasyster. Eller har jag fel där?
Hur tolkar du bibeln? Hur läser du den? Hur tror du?
Ursäkta frågans midjeomfång men du sa att ordet är fritt.
vad är din lösning på teodicéproblemet?
hur förhåller du dig till andra religioner, dvs varför är just kristendomen ”rätt” och inte exempelvis hinduismen, asatron eller någon kristen sekt?
vad är det bästa med att vara modersmålslärare?
favoritmaträtt/hatmaträtt?
Är lite nyfiken på hur ni tänkte med att Ingrid är på dagis fast du är hemma. Jag jobbar själv två dagar i veckan och då är vår 2-åriga dotter på dagis. Nu är barn nummer 2 på väg och jag skulle väldigt gärna vilja att dottern fortsättningsvis skulle vara på dagis 2-3 dagar i veckan fast jag är mammaledig. Av olika orsaker är det här väldigt viktigt för mig. Men det känns nästan lite förbjudet. Har ni stött på något motstånd i frågan?
-Lever du grönt? -Fördelar och nackdelar österbotten/helsingfors -kommer djur också till din himmel? -Var ser du dig själv om fem år? -Vad har du forskat i? Sex före bröllopet för eller emot?
Hur förhåller du dig till att vi har det så bra (i det stora hela) i Finland (eller i vår samhällsklass eller vad man nu ska begränsa det till) och att det finns så många i världen som inte har det? Hur gör du för att kunna leva med det? Jag kan själv ha svårt att liksom vila i lyckan när jag har det riktigt bra för att jag vet att det är så många som aldrig får ha det så. Varför ska jag få ha det så här bra liksom?