Anna La frågade: För mig var det svårare att bli mamma till två än det var att bli mamma första gången. Hur är det för dig? Åtminstone är åldersskillnaden mellan era barn tillräckligt stor så också den äldre har hunnit vara liten färdigt före hon blev storasyster. Eller har jag fel där?
För mig har det varit väldigt mycket lättare att få mitt andra barn än mitt första. Jag hade aldrig kunnat tro att den första tiden med en nyfödd kunde vara såhär okomplicerad och lätthanterlig. För mig, för jag har sett det vara så för andra. Jag tänkte att jag nog bara inte är någon bebismänniska. Att varje dag i början faktiskt är en kamp för mig, men att jag den här gången skulle få kämpa med vetskapen om att kampen tar slut. Och med den vetskapen vågade jag ju mig på ett barn till.
Men. Vilka drömlika första fyra veckor vi har haft. Jag kan knappt stava till ordet kamp längre, för så enkelt och smidigt har det varit hittills. Jag känner mig inte alls lika trött som förra gången. Inte alls lika instängd, lika kvävd. Lika rastlös. Allt känns så radikalt annorlunda att jag knappt kan begripa att det ändå på något plan handlar om och beror på samma sak.
Den enda likheten är att den gränslösa moderskärleken drabbat mig lika hårt två gånger nu. Att jag två gånger på en sekund blivit förälskad i en varelse som egentligen gör väldigt lite för att förtjäna min kärlek men som ändå känns mera värd den än alla andra.
Visst kan det hända att åldersskillnaden på fyra år gör sitt. Men det har jag så många tankar om att det får bli ett annat inlägg en annan gång.

Tack för ditt svar! Jag sköter nyfödda på mitt jobb, så det var inte svårt för mig att få hem ett knyte som jag gav allt. När sedan allt skulle delas på två blev det svårt för mig. Nu när allt delas på tre känns det ok, så jag har säkert vuxit på vägen. Hoppas jag.
Jag har talat med flera stycken som tyckt att två var en utmaning men att tre kändes betydligt lättare, så du är nog inte ensam om att känna så. Kanske det också kan hjälpa att de två äldre har varandra då den tredje kommer.
Nämen så lustigt. Du svarar ju precis på den fråga jag hade på tungan idag men blev avbruten (av min dotter). Jag känner igen mig i hur du kände den första tiden med första barnet. Skönt att det kan vara så radikalt annorlunda med andra.
Ja, det kan tydligen vara HELT annorlunda. Som sagt, jag kände igen allt du berättade om er första tid. Och mina erfarenheter skrämde nog bort tanken på en liten till väldigt snabbt. Men nu är det en helt annan sak. En mycket skönare sak.