Samma dag som Ingrid såg sin bror som begränsad såg hon å andra sidan också mera kapacitet än någonsin i den lilla individen som inte ens firat fyra veckor på jorden.
Vi (läs: jag eftersom Ingrid har gjort det väldigt tydligt att hon vägrar) byter blöja på den lilla och han jollrar ur sig ett Ba. Ingrid går nästan i taket. I badrumstaket.
– Mamma! Hörde du? Han sa Ba när han menade bajs. Han kan prata. Han håller faktiskt på att lära sig prata redan. Det är ju helt otroligt.
Och så kom den där långa kärleksfulla ramsan om att han är så duktig och att storasyster är så stolt över honom. Ackompanjerad av välvilliga kramar och pussar. Sådana kramar och pussar som nog vill mera väl än de gör.
Pojken som kunde tala om bajs.
Nästan för lycklig 
Underbart med ba.
Undrar om han och jag har samma sorts humor?
Hur som helst: han är fin! Och hon är fin!
Jag hoppas ni delar humor. Din fungerar ju bra. Jo, de är fina. Helt underbart fina.
Åh, hahaha, jag älskar hennes vilja och bergsäkerhet. Det är klart att han talade om bajs. Av bilden att döma ser han det dessutom som ett mycket seriöst ämne.
Ni har fina barn.
Mycket seriöst. Arvid är verkligen inte den som tar lättsamt på ämnet. Han avverkar blöjor som om han skulle vara sponsrad av ett blöjföretag. Vet inte hur jag ska få honom att inse att han inte är det.