Jag är så trött så trött under dagen och bär på våta drömmar om sömn och vila. Och tänker nyktra tankar om att lägga mig så fort allt lugnat sig. Men sedan när barnen väl sover för natten och den där hett efterlängtade sömnmöjligheten faller över mig… Då blir jag plötsligt så pigg så pigg och vill och orkar och kan igen. Då vill jag läsa bloggar, läsa böcker och läsa tidningar på min ipad. Och gör just det ett par sena timmar så att jag är så trött så trött igen när morgonen börjar. Är det bara jag eller är det ett universellt föräldradilemma?
Nästan för lycklig 
Du är nog inte ensam om det. Jag är precis lika. Varje morgon är en pina att orka upp ur sängen när sonen vaknar och där 19-tiden på kvällen vill jag bara sooova. Men sen när jag äntligen får sova så kan jag inte. Trevlig cirkel det blir 🙂
Problemet är väl att man har två heta önskemål just då; att sova och att få lite tid för sig själv. Och i mitt fall verkar det där andra oftast vara mera pockande.
Jag lovar mig själv varje morgon att gå tidigare och lägga mig. Jag har t.o.m. en läggdagstid (som sällan håller). Men de gånger jag verkligen kommer i säng är jag så nöjd och lite mindre trött nästa morgon. Så åtminstone jag är som du.
Jag har för länge sedan bestämt att jag inte får göra något annat än läsa efter klockan elva på kvällarna. Det brukar göra att jag ändå blir trött i något skede och får hyfsat mycket sömn. Men inte ens den regeln håller jag mig till numera.
Hehe, var det inte ungefär sådär du beskrev din dotter för några dagar sedan? Och JA, jag känner igen mig. Lägger mig sällan innan midnatt.
Sant! Jag och Ingrid har samma problem. I mitt fall blir ju problemet inte mindre av det faktum att hon somnar efter halv elva. Den där stunden av åh-vad-skönt-att-få-vara-för-sig-själv-och-göra-vad-jag-vill infinner sig lite för sent för allas bästa.