1. Jag ser mycket tröttare ut än jag är. När jag ser min spegelbild blir jag nästan rädd eftersom kvinnan som möter min blick där ser ut att vara helt slut som människa. Mörka ringar under ögonen. Den kvinna som är mitt verkliga jag orkar egentligen hur bra som helst. Än så länge. Jag vet ju att det är övergående men det hindrar mig inte från att njuta av det som är här och nu.

2. Trots att jag själv äger en ipad har jag ofta tänkt     att den egentligen är ett ganska onödigt mellanting mellan dator och smartphone. Nu tänker jag annorlunda eftersom jag insett att den är uppfunnen med den nattammande mamman i åtanke. Ljuset från skärmen är svagt och fungerar perfekt som nattlampa samtidigt som man kan surfa och/eller läsa e-böcker medan bebisen äter.

3. Ibland händer saker som vi faktiskt får vara stolta över. Ibland händer saker som vi bara får vara ödmjukt tacksamma för. Ett exempel på det sistnämnda är att min livmoder enligt pappren från kvinnis dragit ihop sig erittäin hyvin. Dessutom helt utan att jag märkt av någon smärta relaterad till det.

4. Vartenda blogginlägg jag skrivit under den senaste veckan har handlat om min nya livssituation. Det är kanske inte riktigt okej. Men jag har egentligen ingenting annat på gång i mitt liv just nu. Och det känns helt och hållet hundraprocentigt okej, vilket säkert förvånar mig själv mest av alla. Jag vandrar omkring i en dimma av babymys och sjunger Niklas Strömstedts Vart du än går för min bebis och fascineras av det faktum att världen faktiskt blev ny när han kom.

5. Jag ska ändå anstränga mig för att återfå lite verklighetskontakt och skriva ett inlägg om något annat än bebisar. Kanske redan idag.