Stort tack för alla de fantastiskt uppmuntrande förlossningsberättelser ni bidragit med. Min samling gläder sig! Det är precis sådant här jag vill läsa och höra nu.
Hela tiden medveten om att den förlossning som väntar på mig bakom något hörn förstås kan se helt annorlunda ut.
Men jag väljer att lyssna till det goda och således förbereda mig mentalt för en lyckad förlossningsupplevelse. För det hjälper mig väldigt mycket och skrämmer mig väldigt lite. Visst kunde jag också vältra mig i skräckhistorier, men det skulle bara göra mig vansinnigt rädd inför det som väntar. Och det skulle ju ändå inte hjälpa. Hur hemsk förlossningen än blir har jag svårt att se mig själv tänka mellan eller genom värkarna att det var bra och nyttigt att jag skrämde upp mig själv innan eftersom det blev så hemskt.
Enligt samma filosofi läser jag helst inte berättelser om dödfödda barn just nu. Eller om hur barn i magen slutar röra sig plötsligt i vecka 39. Ingen berättelse skulle ändå underlätta det lidande som blir mitt om något så fruktansvärt skulle hända. Ibland finns det faktiskt inget sätt alls att förbereda sig för det värsta. Så då kan man ju hellre förbereda sig för det bästa.
Nästan för lycklig 
Kan man förbereda sig mentalt inför en förlossning och ännu till så att det har någon inverkan på hur förlossningen blir eller man upplever den? Jag vet inte hur jag skulle ha kunnat förbereda mig inför förlossningen.
Jag hoppas du får en smidig förlossning utan lidande.
Tack! Jag hoppas också på en smidig förlossning. En utan lidande vågar jag inte riktigt hoppas på, men kanske en med rimligt mycket lidande.
Nej, jag tror egentligen inte att man kan förbereda sig. Därför tror jag det är bäst att tanka positiva berättelser och tänka att det nog kommer att bli bra. Då är skräcken inför åtminstone lite mindre (åtminstone för mig) och redan det är en seger. För rädslan hjälper ju i alla fall inte.
Jag tänker såhär: Om nånting händer, nånting du inte räknat med, så skjuter det till med kraft i samma stund. Jag tror det finns nån inbyggd balans där i människan.
Vi kan inte förberede oss . Om och när saker och ting tar skarpa svängar och gör som de vill, då växer man som en liten raket.
Och så blir livet annorlunda. Inte fel men på ett annat sätt.
Jag tror ändå att allt går bra för din del. Allt ser ju bra ut. Det gör det ju för det mesta.
Oroa dej inte. Tillåt dej att ta emot det ljuvliga i att gå mot mötet med en ny människa.
Jag tror precis som du, att vi för det allra allra mesta klarar av det vi måste klara av. Och då ordnar det ju sig.
Allt ser bra ut, jo. Det lär gå hur bra som helst.