Den flitiga läsaren har nog inte kunnat undgå att märka att min blogg har fått ett nytt ärketema; trötthet. Det fascinerar mig att en människa kan vara så trött som jag är nu. Okej, det är sant att natten mellan lördag och söndag bjöd på bara fem och en halv timmes sömn. Men jag sov ju bort ett par timmar igår på dagen. Och i natt sov jag nio hela timmar. Jag borde rimligtvis ha något kvar att ge som människa. Men icke.
Och sådär enormt uttröttande har ju den här dagen inte heller varit. Lunch hos och med en kompis på förmiddagen och fotosession med familjen på eftermiddagen. Efter det ville jag bar ligga stilla och tycka synd om mig själv. Kanske det var droppen att jag hade två inbokade grejer idag. Kanske jag klarar bara en programpunkt per dag. Kanske det faktiskt har kommit till det nu. Jag känner inte riktigt igen mig själv. Och det känns konstigt.
Nästan för lycklig 
Jag förstår dig så bra! Jag är annars energisk och pigg, men jag har varit SÅ trött både i början och i slutet av graviditeterna. Det är bäst att acceptera att ett ärende per dag räcker hur bra som helst!
Det är väl så. Det känns bara konstigt när man är van att orka nästan hur mycket som helst. Samtidigt är det lite mysigt att vara trött de dagar det går att vila.