Vad jag kan älska att den tidiga kvällen var så ljus. Och lika mycket kan jag älska att den sena nu är så mörk. Det finns något så oerhört tillåtande med mörkret, som om allt utanför fönstret viskade åt en att det är okej att sova nu, att inte göra mera.

Av samma orsak kan jag älska dåligt väder, speciellt på sommaren. När regnet smattrar mot tak eller piskar mot fönster tar jag tacksamt emot den viskning som säger att jag på inget sätt måste ta vara på dagen eller passa på att vara ute när vädret bjuder in.