Klockan närmar sig tre. Och nu kommer det krypande; mitt obarmhärtiga sötsug. Precis som jag förväntade mig. Det har blivit så här. Om jag inte får bulle, godis, glass eller något annat sött inom en timme kommer jag att känna mig så trött och ledsen. Vadå sockerberoende?

Så här blir det alltid för mig på sommaren. Summan av lång semester och mer eller mindre dagliga besök hos vänner blir ett sockersug som senast i slutet av juli inte mera kan klassas som sug utan som rent beroende. Det blir nog en riktig hc-avsockring för min del från och med måndag så att jag förhoppningsvis är i balans när jag börjar jobba igen.

Före det ska jag njuta av två dagar till i sus och dus. Obalanserat liv har ju också sin charm.