Tiden hos systern och hennes familj tickar med en helt annan intensitet än vanlig tid. Jag varken kan eller vill tro att vi redan imorgon återvänder till Finland. Då är det dags för nästa skede av semestern. Och även om det också blir bra skulle jag väldigt gärna stanna kvar här ett tag till.

Och nu är det ju bara tre och en halv vecka kvar av sommarlovet. Oceanen av tid som vi hade framför oss tidigt i juni har plötsligt blivit mera som en vattenpöl av tid. Det känns som om det är bara lite lire sommar kvar. Så relativt det är det här med tid. De vars fyra veckor långa semester började i måndags tycker säkert att de har mycket kvar av sin semester och då ska de tillbaka samtidigt som jag.