Idag när jag eftermiddagsfikade med min vän Peppe kom vi att diskutera ett fenomen som väldigt ofta följer på framgång; skitprat. Om det går riktigt bra för någon finns det genast en hel hög människor som ser som sin främsta uppgift att baktala personen i fråga och kritisera det hon gjort (och här valde jag medvetet hon eftersom det i många fall är kvinnor som blir utsatta för det). De här människorna har en oerhörd förmåga att hitta fel i andras framgångshistorier och prestationer och om de mot förmodan inte hittar något alls att klaga på så kan de ju alltid säga att den framgångsrika tror sig vara något.

Medan vi diskuterade det här fenomenet kom jag att tänka på ett undantag; Ted och Kaj. Trots att allt de rör vid verkar bli guld har jag aldrig hört någon antyda att de gör sitt jobb dåligt, att de tror att de är något eller att de inte förtjänar den framgång de fått. Vad kan det här lysande undantaget tänkas bero på?

Och angående det här med att tro sig vara något… I min värld är vi alla något. Och mig provocerar det inte det minsta om någon mot förmodan verkar vara medveten om det.