skrev min syster och skickade en bild på en mörkare version av mig själv. Och inte vet jag om det är det faktum att jag är ganska sunkig just idag som fick mig att känna att jag nog är rätt vass på bilden. Och nu tror jag ju att det beror på hårfärgen. Och trots att jag oftast gråter och alltid ångrar mig överväger jag plötsligt ett byte av hårfärg. Så här till våren. Ni brukar ju vara bra på att döda min lust att klippa pannlugg. Kan ni göra detsamma med min lust att byta hårfärg?
Nästan för lycklig 
Jag tycker är att du är ännu snyggare som blond :).
Tack för din åsikt. I kampen mellan Amanda och sunt förnuft står det härmed 0-1.
Du tycks drabbas av ”hårfeber” så här på vårvintern, lite som många karlar får bilfeber 🙂
Allting klär en skönhet heter det ju så kan du faktiskt misslyckas?
Ja, du har rätt. Det är precis vid den här tiden som min feber slår till. Det är ju förstås en betydligt billigare variant än den där bilfebern.
Mörk till våren? Jag tror du brukar trivas som blondin på somrarna.
Jag brukar ju alltid trivas som blondin och aldrig som brunett. Vet inte ens varför jag överväger.
Kära Amanda, jag bruker avråda dig från pannlugg, men här kommer jag att rösta för det bruna. Förlåt mig. Men du är så fasligt fin på bilden. BRUNT BRUNT BRUNT!
Du frestar mig, Linn. Mot allt bättre vetande. Hur ska det här sluta?
Jag är, konstigt nog, beredd att rösta för brunt. Men det kommer med två krav. Frågan är om du kan leva upp till dem:
1. Du MÅSTE färga håret själv. Du måste kunna hålla upp den bruna färgen (utan att den blir FÖR mörk), även utan professionell hjälp. Bli inte bunden av att lägga dyra pengar på färgningen.
2. Din hudfärg måste ”keepa up” med håret. Blir du av någon anledning (kanske den tidigare nämnda) för mörk, så måste din hud och dina ögon anpassas (läs: sminkas) till det. Annars kommer du att börja känna dig blek och daskig, och så blir det väldigt snabbt så att du tror att du ”nog skulle se fräschare ut som blond”. Och i det fallet vore det sant.
Puss och kram,
en syster som alltid har ditt bästa för ögonen
Du är så nykter och förnuftig, Emma. Jag ska ta dina råd på allvar. Dock lär det vara rekommenderat att man första gången färgar på salong om man ska gå från blont till mörkt eftersom det lätt börjar skifta i grönt annars. Vad tror du om det?
Nej, nej! Alla människor har antingen ett rött eller grönt grundpigment. Du och jag har självklart ett grönt. Du vet, vi kan få grönt hår av klor (simhallsklor, inte tigerklor) och sånt. Detta medan Matilda som ju redan hade så mycket gåvor från förr också har det röda pigmentets gåva. Ingen värdering här ändå.
Så när du köper en brun färg skall den vara mer åt guldbrun-hållet än grå-brun. Du blir ändå normal. Se bara till att den såklart inte är alltför röd! Men ”guld” är ett bra ord att söka efter!
LYCKA till!
pst. när jag för 6,5 år sedan färgade mig till brunett för första gången följde jag det här rådet. Inte det minsta grön eller konstigt röd blev jag!
Tack för utläggningen. Om det blir aktuellt ska jag leta upp de här råden.
Blont, blont, blont!
Det var klara bud. Tack för ännu en åsikt.
Blont. Oj, blont. Blonda du är stunning! Och blä för alla dessa kemikalier.
Känner mig dock som ett ynkligt pipdjur efter Syster Emmas auktoritära stämma (vilken research!) och drar mig tillbaka till min ostkant.
Oj, du med ostkanten. Din åsikt väger tungt. Du skaju trots allt stå ut med min uppenbarelse rätt ofta.