Både Gud och Ingrid höll sin del av dealen den här natten. Ingrid har vaknat till en enda gång och det var klockan fem när hon ville ha en puss och en kram samt upplysa mig om att hon vill äta gröt på morgonen. Sedan somnade hon om.

Jag däremot har inte sovit alls sedan klockan fem. Jag har helt utan överdrift spelat bejeweled 2 på telefonen i nästan två timmar medan jag funderat på stora frågor. Och stora frågor för mig just nu handlar väldigt långt om det märkliga faktum att Ingrids sjukdom och Fredriks frånvaro har sammanfallit inte mindre än fyra gånger under det senaste året. Vi minns:

– maginfluensan i samband med Kaulresan till Stockholm i april 2011

– urinvägsinfektionen i samband med LC i januari 2012

– feberattackerna i samband med sportlovet i februari 2012

– maginfluensan i samband med pastoralkursen i mars 2012

Jag förstår inte hur det är möjligt. Fredrik är ju nästan aldrig borta. Hon måste ha blivit sjuk typ 80% av gångerna han varit borta.

Om inte det skulle vara så märkligt att det är nästan magiskt skulle jag vara lite bitter just nu. Istället är jag förundrad, på gränsen till fascinerad. Och ska ringa och sjukanmäla till dagis nu innan jag försöker somna om och samla på mig några värdefulla minuter. Att börja dagen vid fem-tiden är no way to live.