Och så finner jag mig plötsligt sittande i soffan. Gråtande. Som ett barn. Om man med som ett barn menar högljutt och hämningslöst. Jag vet inte ens om jag är glad eller ledsen. Antagligen både ock av enormt många olika orsaker. Det enda jag vet är att det sparkar igång någonting i mig, någonting som sovit en tid. Och jag vet att jag vill saker. Att jag önskar saker och drömmer om saker. Trots att jag senast idag höll min Fredrik i handen och tänkte att jag faktiskt har allt.
Därför grät jag. Som ett barn.
Nästan för lycklig 
Låter spännande Amanda! Skulle gärna uppleva något liknande själv, känns som ett tag sen, som att jag glömt så mycket. Tänk att få bli igångkickad och drömma om STORA och MÄKTIGA ting igen. Förnöjsamhet är väl också bra, men ack så tråkigt. Jag är glad för vad du upptäckt. Kram, min fina!
Jag började oxå gråta när jag ser på videon- wow vilken idé!
Oj. Gripande.
Ja, visst är det? Blir alldeles knäsvag och till mig.
Fantastiskt! Tack för att du delade.