Är det bara jag som vissa dagar har det så bra att jag blir avundsjuk på mig själv?
(Här skulle det egentligen komma ett inlägg om hur bra den här lördagen har varit, men medan jag skrev riktigt kände jag hur jobbigt överglad jag lät till och med i mina egna öron så jag slutade skriva. Och tänkte bara att jag får ta denna goda dag till mitt hjärta och begrunda den.)
Nästan för lycklig 
Nej! Jag har det också så bra att jag närsomhelst kunde byta liv med mig själv.
Jag skrev ett sånt där prettoinlägg igår och skämdes nästan, men jag har ju det så bra att jag inte kunde låta bli.
Hej Amanda! Jag börjar långsamt förstå varför rubriken för din blogg är ”nästan för lycklig”. Jag är i den situationen själv nu att jag känner mig nästan för lycklig. Det innebär nödvändigtvis inte frånvaro av utmaningar eller små/större problem som för mig men en känsla av att jag inte skulle byta situation med ngn annan i hela världen. En känsla av att jag är på rätt plats i rätt tid. En sådan känsla att i en bok eller film händer det något för huvudpersonen i det här skedet för att skapa dramatik (sjukdom eller något hemskt). En känsla av att kan man faktiskt ha det såhär bra, får man faktiskt njuta av sitt liv? Jag menar när världen ser ut som den gör med ekonomiskt trubbel och folk som lider på olika sätt. Men man själv är tillfreds i sin själ och i sin situation. Är jag på rätt spår i ditt tankesätt?
förresten – fortsätt blogga – följer med intresse med dina funderingar 🙂