Det är onsdag och vi skriver 22.54. Ingrid varken sover eller visar något som helst tecken på att vilja sova. Och det är farsdagsfrukost tidigt på morgonen imorgon. I stunder som den här funderar jag faktiskt på om hon alls har något sömnbehov. Och tyvärr lutar svaret starkt mot det nekande slaget. Att hon har varit vaken sedan 07.04 idag gör mig på inget sätt lugnare.
Nästan för lycklig 
Hej Amanda! berätta nångång om hur det har varit att ha ett barn som sover dåligt. hur tungt har det varit, hur tröttsamt och om det känns som om det gått bra ändå. Vi har också en som sover dåligt och jag tror det är största prövningen hittills i mitt liv även om jag känner att det går bra ändå!
Det gör jag så gärna, Sara! Jag förstår vad du menar när du säger att det är den största prövningen hittills i ditt liv. En som inte vet hur det är att bara bara bara längta efter sömn under en lång tid kan tycka att det låter som en väldigt liten prövning. Men det är tufft att existera när basbehoven inte fylls.