Vad ska man göra med en uppkäftig dotter? En sådan som aldrig lyder, en sådan som säger fula och elaka saker åt sin mamma?
Jag vidarebefordrar gärna era råd åt Ingrid. Hennes dotter är inne i en riktigt tuff period nu. Som mormor är jag tyvärr rådlös för så besvärlig som Emilia är numera har min egen dotter aldrig varit.
Nästan för lycklig 
Ingenting rår på en uppkäftighet dotter! Stackars Ingrid, stackars mormor och framför allt: stackars dotter 😦
På något sätt känns det faktiskt som om dottern klarar sig bäst av oss alla. Vilket ju är väldigt orättvist.
Mammor till barn i ditt barnbarn Emilias ålder och livssituation kan ha skrämmande metoder för att kurera olydnad. Lovis brukade intresserat följa med hur hennes son Rasmus raserade hennes legotorn, därefter ropa med gäll röst ”Nu blir jag nog så galen på dig, du måste gå i ett annat RUM!” varpå hon kastade honom bakom två stolar som hon med kraft sköt ihop efter honom.
Jag LOVAR, vi har aldrig behandlat henne så. Men då har ju hon visserligen aldrig varit lika besvärlig som Rasmus.
Jag känner igen mig. Speciellt i din reaktion. Vi har ju ALDRIG behandlat henne så. Det känns nästan lite skrämmande ibland att se hur hon tar hand om sina små. Samtidigt kan jag faktiskt inte se vare sig mig själv eller Fredrik i hennes skumma beteende.