Det här inlägget av Peppe fick mig att minnas en sommardag då jag satt i ett rum med en brokig grupp människor och diskuterade ledarskap. Av någon anledning som jag för tillfället inte kan komma på började vi diskutera facebook och de flesta i rummet var rörande överens om att facebook lockar fram en av människans värsta sidor; skrytsamheten. De gav exempel på hur jobbigt det är när människor berättar att de sprungit tjugo kilometer före frukost, rest till bara sju olika länder under tvåveckors semestern, skrivit femton sidor på gradun under förmiddagen, städat hela huset på tolv minuter, bakat fyra olika sorters cup cakes medan åtta barn middagsvilade på övervåningen…
Ja, ni fattar. Kanske.
För jag förstod egentligen ingenting. Faktiskt. Jag tänkte bara så här:
Om någon av mina vänner på facebook har sprungit långt, rest mycket, producerat imponerande textmängder, städat snabbt eller bakat flitigt så gläder jag mig med henne. Jag trodde att de människor man är vän med på facebook är människor som man i allmänhet gläder sig med. Åtminstone inte människor vars framgång man mår direkt dåligt av. Men det är väl bara jag.
Jag känner också lite så här:
Det är väl ingen normalbegåvad människa som år 2011 tror att facebook primärt är ett forum för stolt uppvisning av misslyckade prestationer. Vi vet allihopa att alla ibland hoppar över springturer, stannar hemma, saknar inspiration och flow, fuskar med städningen och bränner muffins. Att det är så oerhört provocerande att dina vänner ibland vill berätta om de gånger de lyckas ter sig helt obegripligt för mig. Men det är väl igen bara jag.
Jag måste ha missat något.
Nästan för lycklig 
Jess Amanda! Jag ÄLSKAR dig! Talade om det här för någon dag sedan, varför folk väljer att känna avsky och avundsjuka när man kan applådera och gilla. Skumt liksom.
Tack för din kärlek! Jätteskumt!
Så sant!!! Jag har också fått höra att några hatar mina status uppdateringar för att jag är för optimistisk, lycklig och verkar vara så energisk. Några ganska nära människor har tagit mig bort från sina FB-vänner för att de inte orkar läsa mina texter. Men jag vill inte skryta utan jag lyfter upp positiva saker för att jag mår bättre själv om jag tittar på min vardag genom positiva glasögon. Jag håller på att föreläsa om dödssynder och avundsjukan är den enda dödssynden som är BARA negativ på alla sätt är . Därför måste man kämpa medvetet mot den! Det är härligt med sådana människor som kan glädja sig med sina vänner!!!
Intressant det där med avundsjukan som den enda helt destruktiva dödssynden. Kan faktiskt tänka mig det. Ibland säger ju folk att avundsjuka kan sporra en att bli bättre, men jag förstår inte riktigt den tanken. Då är det ju inte längre avundsjuka.
Bra skrivet Amanda.
Jag håller absolut med. Det är alltid roligare att läsa om någon som är glad över något de gjort bra än någon skriver om misslyckande och annat negativt. Man borde se det som att sprida glädje istället för att se det som skryt. Jag tror också att gillande människor mår bättre.
Ha en fin dag
Jag tror du har rätt i att vi gör oss själva den allra största tjänsten om vi väljer att glädja oss med de glada! I viss mån är valet faktiskt vårt eget. Ha en fin dag du också!
Ja, jag håller också med. I min värld känns det lite sorgligt t.o.m. att mänskor år 2011 fäster så mycket vikt vid en flyktig mening i ett socialt medium, eller, just som du säger, att det ens är möjligt att uppfatta att Facebook skulle spegla en människa i sin helhet. Att på något sätt få för sig att Facebook bjuder på nyanser och riktiga relationer är nog att tillmäta mediet på tok för stor betydelse. Men – jag gillar fejjan för de små, korta inblicken i nån annans liv och jag delar frikostigt med mig när jag lyckats kravla mig ut och springa. Dock sällan med bild på den illröda, snorande, svettiga kroppen. 🙂
Sorgligt, faktiskt. Och lite oroväckande. Det måste ju i någon mån tyda på att många människor lever för långt från sina medmänniskors verklighet om de faktiskt för ens en sekund eller en halv får för sig att de andra är genomlyckade för att de orkar springa två varv runt sjön.
Det här var jättebra – ska genast posta det på min facebookfeed. 🙂
Tack, roligt om mina tankar på något sätt gjorde intryck på dig!