I dag har jag bokmässat i Helsingfors för första gången någonsin. (Det där sista säger jag med ganska stor skam i rösten. Skammen hörs inte i skriven text och därför skriver jag ut den. Nu vet ni. Att jag skäms.)

Sa jag att jag skäms?

Peppe var förstås helt underbar (jag funderar faktiskt på att frångå mina principer och smårecensera hennes bok här snart). Fred Forsell var också tjusig i all sin vanlighet, rolighet och lättillgänglighet. Patrik Hagman var smart och mänsklig, utmanande och varm, båda sällsynta kombinationer men grymt fina. Katarina Gäddnäs var en skicklig intervjuare, att se hur hon kunde få fram helt olika stämningar i de olika intervjuerna var imponerande. I ett skede kändes det lite som om jag stalkade henne ogenerat eftersom hon faktiskt ledde de flesta författarsamtal jag deltog i.

Mässan var bra.

Även om jag skäms.