I egenskap av människa hittar jag ofta på många roligare saker att göra än det jag egentligen borde göra. Just nu borde jag packa en resväska. I stället tänker jag besvara frågorna kring veckans tema, lyckan.

1. Anser du att du är lycklig?

Ja, jag anser att jag är till och med väldigt lycklig. Inte genomlycklig varje stund och absolut inte helt hel, livet och jag själv har skadat och sårat. Inte alltid glad, men någonstans där i mitt innersta har jag varit lycklig konstant i väldigt många år nu.
2. Finns det saker som står mellan dig och lyckan? ”Om jag bara hade detta så skulle jag vara lyckligare”?

Inte saker. Men visst finns det sådant som jag tror att skulle kunna göra mig ännu lyckligare. Det handlar oftast om egenskaper som jag saknar helt och gärna skulle ha eller egenskaper som jag gärna skulle vidareutveckla. Däremot skulle jag inte gå så långt som att säga att bristen på det står mellan mig och lyckan. För lyckan finns ju redan här.
3. Kan du dela lyckan och glädjas för andra som lyckas?

Ofta. Tyvärr inte alltid. Tänk vad enormt mycket roligare livet skulle bli om jag helt och fullt skulle kunna glädjas med alla andra människor varje gång de får smaka på livets goda!
4. Jämför du dig ofta med dina vänner när det gäller lycka och saker de har som du saknar?

Aldrig med vänner, men ibland (dock alltmer sällan) med människor som jag egentligen inte känner men vars liv på något sätt når mitt.  När det gäller mina vänner finns det ingen avundsjuka och bitterhet, då är det alltid väldigt lätt att vara glad med de glada. Jag kan till exempel inte vara det minsta olycklig och avundsjuk för att Kaj skrivit en bok och till och med två. Jag är bara enormt glad för hans skull och lite stolt över honom även om jag också drömmer ibland.
5. Vilka små saker gör din dag lite bättre?

De saker som gör en dag bättre är aldrig små. Men jag blir lycklig av morgnar då jag inte är tvungen att rusa iväg. Jag tycker om att vakna av mig själv just innan väckarklockan ska ringa och känna mig lite pigg. Jag tycker om att promenera till jobbet och känna en stilla förundran och djup tacksamhet över att just det jobb jag får gå till är just mitt. Jag njuter av människomöten som spelar roll, också om den rollen kanske ter sig ytterst liten i de flestas ögon. Jag blir glad av att se min bästa väns dotter äta lunch, jag påminns om den vän som är min. Min dag blir bättre när jag hämtar Ingrid på dagis och ser henne leka lycklig med en vän men lämna allt för att få en kram av mig. Den där lilla rösten som då ropar mamma mamma mamma mamma… Den tröttnar jag inte på. Jag blir alldeles till mig när Fredrik tänder ljus i vardagsrummet och vill dricka kvällste och prata. Men allt det där är ju stort. Det är livet.

Och nu ska jag packa.

Bilden som är nästan två år gammal får illustrera lyckan. Och pannluggen. Som jag nästan slutade drömma om idag när jag såg det här.