Tolv unga kvinnor på en lång rad i biosalongens mörker. Två och en halv timme i en värld som kändes som en annan trots att den nog är vår. Var vår.

Jag fick skratta och gråta mycket och framför allt fick jag känna mycket. Och även om jag har träffat ganska få människor som känner lika mycket som jag själv så skulle du säkert också få uppleva någon slags känsla någon gång.

Det är spännande med filmer som tar tag i många olika människor men som tar tag i olika saker hos de här olika människor. Själv påmindes jag idag om det faktum att dumhet och lite white trashighet faktiskt inte är de värsta egenskaper en människa kan bära på. Intelligens och smak bär inte långt om det finns mycket grymhet. Också pastorns ord i filmen talade till mig: Om du kan älska dina fiender så har du redan vunnit.

Att tonåringarna (och de där två vuxna) som satt på samma rad som jag är guld gjorde ju på inget sätt kvällen mindre lyckad.