Mot bättre vetande upptog jag skräckläsningen i torsdags. Jag var nära att avsluta i går före läggdags men insåg i tid det förnuftiga i att lämna de femtio sista sidorna till dagsljus. Det gjorde jag rätt i.

Boken var faktiskt bra. Berättelsen tog faktiskt tag. Men i natt drömde jag mardrömmar som berörde nästan alla tonårsflickor jag känner. Och i morse blev jag lite orolig för Ingrid när hon stängde in sig i sitt rum medan rullgardinen var nerdragen och hellre höll till där i ensamheten i mörkret än intog morgonkaffe på balkongen med oss.

Så att sådant.