Under de senaste dagarna har jag genom umgänge med barn påmints om några av barnalivets fröjder och icke-fröjder. Kommer ni ihåg…

… hur otroligt jobbigt det var när mamma stannade och talade med någon bekant på gatan när man var på väg någonstans?

… hur blyg och obekväm och spänd man var i början när familjebekanta man träffade sällan kom på besök?

… att det fanns en tid när man inte fick glass när man själv ville utan när någon annan tillät det?

Jag kommer ihåg precis.