I mitt svärföräldrahem hittade jag igår ett fotoalbum som inte tål dagsljus. Det var från senare hälften av 80-talet och modet var ju verkligen inte nådigt. HUR kunde det anses vara lämpligt att tränga in tjocka collegetröjor i byxlinningen på absurdt högt uppdragna jeans? Och vad var grejen med de enorma krulliga frisyrerna? Av hänsyn till och omsorg om mina svägerskor kan jag inte bjuda på bildmaterial. Ni får fantisera själva.

Samtidigt som största delen av min person suckar av lättnad över att jag inte behövde vara tonåring på denna tuffa tid så sörjer en annan del av mig eftersom Fredrik kläckte ur sig en stor sanning:

– Du skulle ha varit drottning då.

Det är så sant. Allt det där fruktansvärda i frisyrväg som folket hett önskade sig och hårt arbetade för har jag helt gratis. Det ligger en verklig kamp bakom den totalt icke-uppseendeväckande frisyr jag vanligtvis möter världen med. Jag skulle ha glidit som på räkmacka genom en tonårstid på sent 80-tal.