Ni vet den där känslan då du och din bästa vän står i kön för att betala för era bakelser och hon plötsligt tar dig i handen och säger:

– Oj, vad jag kan tycka om dig!

Jag hoppas ni vet.

Och ni vet den där känslan när du talar med din andra bästis på telefon (hon som bor alldeles för långt borta) och du ställer den där frågan:

– Alltså, det här kan man ju inte fråga vem som helst, men man kan fråga sin bästa vän, så… Och du får ett svar som leder till ännu en fråga och som till sist blir ett trettio minuter långt helande samtal.

Jag hoppas ni vet.

För det är nästan magiskt. Det är som om en glimt av himmelriket kommer på besök. Välkommen.