Ungdomsledaren i vår församling kom hem från sin bröllopsresa i Thailand och hade med sig gåvor till oss i teamet. Om målet med gåvorna var att aldrig mer behöva köpa gåvor efter en resa lyckades han ganska bra. Torkat sjögräs, torr papaya med lakritssmak och något rött odefinierbart var ingen hit.
Den svarta grodan som också är ett instrument var däremot riktigt kalas.
Nästan för lycklig 
Ååh, gott! Jag är uppvuxen i thailand så för mig är dom där detsamma som en efterlängtad påse Pantteri eller Fazers blå då man flyttat från Finland! Låter kanske konstigt men det mesta man gillar är väl 'acquired taste' 🙂
Är det sant? De flesta av dem som alls vågade smaka spottade ut det i diskhon. Vägen till att se sjögräs som Fazers blå känns väääldigt lång.
Jep, tro det eller ej så är också det att man gillar tex choklad en vanesak. Elias e mjölkproteinallergiker och har aldrig smakat choklad, nu hittade vi nyss en mjölkfri choklad i en specialbutik, supergod tycker alla, utom Elias som hatar det. Sjögräs är gott om man vuxit upp med att det är lördagsgodis haha 😀
Spännande. Choklad känns ju inte som en vanesak, men säkert är det så. Min dotter är också mjölkproteinallergiker och varannan gång hon dricker havremjölk säger hon att det är så jättegott. Hennes kusin som hann dricka vanlig mjölk många år innan hon måste övergå till havremjölk tycker att det smakar sååå illa. Så säkert vanesak.