Det är underbart att vara ensam på cafe i svenska miljöer. Att få (få och få) ta del av små delar av andras samtal är så intressant och spännande. Jag samlar på händelser och karaktärer och samtal och bara nu under eftermiddagen har jag fått några guldkorn.
Nästan för lycklig 
Ibland då jag åker spårvagn brukar jag välja ut en medpassagerare och fantisera ihop hur den personens liv ser ut. Helt baserat på hur personen ser ut. Det är spännande hur många ledtrådar alla bär på, en sliten taxklack kan liksom vara början på en spännande livshistoria. Eller en väldigt alldaglig. Men det är ju hela poängen.
nu längtar jag nästan ännu mer efter att ses.