Som litteraturvetare får jag säkert oftare än många andra svara på frågan om vem min favoritförfattare är. Jag har ett par svar och boken nedan är skriven av en av dem. Oates gör mig aldrig besviken. Det enda problemet är att hon skriver nästan snabbare än jag läser. För att verkligen kunna följa hennes författarskap borde jag sluta följa med många andra. Och ibland, till exempel nu, undrar jag om det vore värt det.
Tyck gärna till om kvinnan bakom denna bok. Om du kan. Om inte – se till att du snart kan.
Nästan för lycklig 
Jag håller på med Det var vi som var Mulvaneys just nu, och den känns som min första riktiga Oates. (Har läst en av hennes ungdomsböcker för flera år sedan, men den gjorde inget varaktigt intryck.)Närmar mig mitten och är verkligen fascinerad, både av hennes sätt att berätta och av den obehagliga stämning som hon lyckas bygga upp. Tankeväckande är det också, så om inte det här romanbygget kraschar innan jag når slutet lär det nog bli mer Oates i framtiden. Vad skulle du rekommendera? Drar slutsatsen av din text att boken här ovanför i alla fall inte lär hamna på den listan…
Den jag läser nu är nog bra. Ett minus (för mig) är att den äf drygt 600 sidor och jag har numera lite svårt att hinna med många sådana romaner. En av mina favoriter är Blonde trots att den också är riktigt lång. Bland hennes kortare böcker kommer jag ihåg Vilda gröna ögon, Våld och Djur. Också Svart flicka vit flicka var bra.
Jag har inte läst en enda. Vem kan hon jämföras med?
Ooooh, det var en djup och svår fråga. Jag vet faktiskt inte. Hon har en väldigt egen ton, hon skriver mörkt, hon bygger upp riktiga romaner och berättelser som berör och tar tag. Läs, Linn! Läs!