För drygt fyra år sedan började jag studera journalistik. Med åtta andra. Vi kände varandra dåligt eller inte alls när det begav sig, men under mediaår ett i Vasa händer det saker. Det kan alla som gått året intyga.

Och naturligtvis var vi ett ännu mera händelserikt år.

Bland de andra åtta fanns en kvinna som inte alls är lik mig men som jag föll för under det där året. Och som jag fortsatt falla för sedan dess. Jag tror vi möts i en äkthet och i ett intresse för att prata om det som spelar roll. Vi vet inte alltid vad den andra gör eller hur det går med renoveringen men vi vet vad den andra tänker på, gläder sig över och kämpar med. Hur sällan eller ofta vi än ses.