Enligt min ursprungsplan skulle Ingrid aldrig ha blivit två och ett halvt och vara utan syskon. Ofta har jag känt en stor sorg över det men i dag är en av de dagarna då jag känner bara glädje över just det.

Jag och min stora lilla flicka på resa. Hon är underbart sällskap (dessutom påklätt) och ger många gånger mera än hon tar. Vi får göra saker på hennes villkor och det finns mycket sådant nu. Vi behöver inte ta hänsyn till ett litet syskon med egna krav. Vi behöver så lite och får så mycket.

Så känns det idag. Åtminstone just nu. Om två dagar eller en halv dag eller två timmar kan det kännas annorlunda.