ńr det en risk för bloggare att allt mindre börja leva helt och fullt, närvarande i nuet? (Att tänka: Det här och det där och dt som händer just nu blir ett bra blogginlägg, och om jag sen skriver si och så blir det extra dramatiskt / får jag ännu mer bekräftelse och klappar på axeln. Eller kanske t.o.m. att göra något bara för att det blir ”bra blogg” av det?)

 

Jag hoppas du har fel. Jag kan bara säga hur jag upplever det. Jag har bloggat mer eller mindre i över fyra års tid och så mycket har hänt under den tiden att det är svårt att säga hur allting skulle vara utan bloggandet. På något sätt känner jag mig nästan mera närvarande i stunderna på grund av bloggen eftersom jag iakttar och reflekterar ännu mera kring det som händer i min tillvaro. Och många gånger har jag tänkt på att jag förhåller mig till saker och ting på ett bättre sätt i och med bloggen, jag kan skratta åt sådant som jag antagligen inte skulle skratta åt lika lätt annars. Att göra något för att det blir bra blogg låter hemskt främmande. För mig är bloggandet en ganska liten del av mitt liv, det finns mycket som kommer före. Men jag vet inte hur det är med proffsbloggare som håller på i en helt annan division än jag.

 

När känner du dig som vackrast?

När det är jag och Fredrik. Han påminner mig ofta om att jag är det vackraste han vet. Det kan han säga både när jag har klätt upp mig inför en fest eller när jag har sunkkläder hemma. Eller när jag kommer hem från en springtur och egentligen omöjligt kan vara det vackraste någon vet. När det är han och jag finns det ingen jämförelse (i dem räcker jag aldrig långt) och inga krav (dem känner jag ganska ofta av annars). Då är jag som vackrast. Ņtminstone känner jag mig som vackrast då. Tack, älskling, för att det får vara så!

 

Vad får dig att bli riktigt lycklig, få fjärilar i magen?

Med risk för att låta som en Lucia-kandidat väljer jag att vara helt ärlig: att se människor utvecklas till det bättre. Att se en ledsen människa bli glad, en vilsen människa finna, en människa utan självförtroende älska sig själv. De gånger jag har fått hjälpa människor att börja må bättre slår faktiskt allt annat. Men fredagskvällar är inte heller dåliga på något sätt. Det kan räcka gott och väl för fjärilar.

 

Hur firar ni julen?

Vi vet faktiskt inte ännu hur vi firar i år. För mig är det riktig jul när jag får vara med min familj, äta mammas kalkon, kalasa ohämmat på godisbordet, se på när de andra öppnar sina julklappar. Förra året hände det här på juldagen, i vanliga fall brukar det vara på julafton. Vilken dag det än är – så är det den riktiga juldagen. Jag är en riktig julmänniska. Jag längtar så efter julmusik, glögg och julpynt men brukar hålla mig i skinnet fram till lilla jul.

 

Vad är det första ”tokiga” du skulle inhandla om du plötsligt fick en miljon euro?

En 60 tums tv. Helt klart. Sedan en aftonklänning som är så fin att jag aldrig skulle få användning för den. Den skulle vara för hemmabruk.

 

Kommer du på bloggalan?

Jag tror det. Men jag efterlyser någon som vill sitta med mig där. Jag ogillar att gå på saker ensam, det är så svårt att inte ha någon att titta på när det händer roliga eller besvärande saker. Då vill jag utbyta blickar.